Det har på senare tid rapporterats rikligt om att ryssar, under täckmantel som turister, närmat sig svensk militär på Gotland i syfte att spionera. Det är visserligen ingen ny företeelse att Ryssland spionerar på Sverige, men enligt överstelöjtnant Hans Håkansson, chef för Gotlandsgruppen, har spionageverksamheten ökat kraftigt på Gotland de senaste veckorna.
Vi är inte förvånade över att Sverige på senare tid utsatts och utsätts allt mer för rysk verksamhet. Inte heller att just Gotland, som är strategiskt viktigt i Östersjön, står i fokus. Det handlar dels om kränkningar av våra luft- och vattenterritorium och dels om spionage. De beslut som Sverige fattat vad gäller värdlandsavtal med Nato och den svenska debatten kring ett eventuellt svenskt medlemskap i Nato som förs allt mer högljutt av flera politiska partier har försatt Sverige i ett säkerhetspolitiskt känsligt läge.
Vi sverigedemokrater varnade tidigt för att värdlandsavtalet, som innebär att Nato efter ”nationellt beslut” av Sverige (dock krävs ej riksdagsbeslut) kan sätta upp militärbaser i Sverige enligt förutbestämda rutiner och med hjälp av andra förberedelser, skulle få konsekvenserna av att spänningarna mellan stormakterna ökar och att Sverige kan bli indraget i en eventuell konflikt. Vi menade också att värdlandsavtalet är ett sätt att smyga in ett svenskt Nato-medlemskap bakvägen, vilket inte ens de borgerliga partierna hymlar om och nu står de alla och skriker om att det är dags för svenskt medlemskap. Värdlandsavtalet var alltså ett smart politiskt drag om man vill få in Sverige i Nato, men uruselt säkerhetspolitiskt.
Genom värdlandsavtalet räknas vi nu rent formellt in i Nato-lägret, konstaterar Jan Leijonhielm, före detta chef för Rysslandsstudierna vid FOI, till Expressen den 21 september. Reaktionerna från rysk sida har heller inte uteblivit och man gör allt fler synliga markeringar. Från rysk sida har man givetvis ett intresse av att behålla den geopolitiska balansen i vårt närområde genom att Sverige, och för den delen Finland, står utanför Nato så att inte hela Östersjön blir ett innanhav av Nato-länder. Skulle det senare bli fallet kommer Ryssland givetvis att agera utifrån det. I en intervju med Dagens Nyheter den 28 april konstaterar Rysslands utrikesminister att ”Det är varje lands rätt att besluta formerna för sin säkerhet, men man måste förstå att om militär infrastruktur närmar sig Rysslands gränser, då kommer vi givetvis att vidta nödvändiga militärtekniska åtgärder.” Frågan, som egentligen inte ens behöver ställas, är då om ett medlemskap i Nato ökar eller minskar spänningen i vårt närområde? Givetvis skulle ett medlemskap leda till ökade spänningar och utsätta Sverige för risker, vilket vore att spela hasard med landets och folkets säkerhet.
Vi menar absolut inte att Sverige skall rätta sig efter vad Ryssland säger. Det är viktigt att vi bibehåller vår suveränitet när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik. Också av den anledningen är det viktigt att stå utanför ett medlemskap i Nato. Men som litet land måste vi förhålla oss till vår omgivning och ta nationellt ansvar för säkerheten i vår region och inte utsätta oss för risker i onödan.
Alternativet till ett Nato-medlemskap är istället att först och främst ha en egen försvarsmakt med ordentlig försvarsförmåga men också ett defensivt försvarsförbund med Finland, som skulle ge ett bra komplement till detta. Ett försvarsförbund med Finland skulle heller inte rubba den geopolitiska maktbalansen i vårt område. Sverige och Finland möter samma säkerhetspolitiska utmaningar med hänsyn till ländernas gemensamma geografiska läge. Sverige och Finland har därutöver starka kulturella och politiska band och en lång gemensam historia. Genom ett försvarsförbund höjs tröskeleffekten och nya strategiska djup skapas, vilket stärker ländernas försvarsförmågor. Ett sådant försvarsförbund är också något Nato-företrädare har uttalat sig positivt om och Ryssland har heller inte gett uttryck för en motsatt uppfattning.
Om de svenska Nato-ivrarna för ett ögonblick upphörde med att basera sina ställningstaganden på bristfälliga ideologiska analyser och istället basera dem på faktabaserade risk- och sårbarhetsanalyser skulle de snart inse att vi har rätt, som så många gånger förr. Tyvärr saknar flera av dem denna analysförmåga, vilket lyser väl igenom i debatten.
BJÖRN SÖDER (SD)
Säkerhetspolitisk talesperson
MIKAEL JANSSON (SD)
Försvarspolitisk talesperson
ROGER RICHTOFF (SD)
Ledamot i försvarsutskottet
JEFF AHL (SD)
Suppleant i försvarsutskottet
